PinkThinny

you will never understand my pain
cause its on the inside..
deep inside the pain is eating me up ..
the only traces you can see is the scars on my fragile skin and the showing of my bones..
the tears they fall, but they can never heal me , like the summer rain soaks the dry land and make it all better ...

.

Har grinat o grinat och grinat
Tårarna tar aldrig slut

I går va jag deppig som FAN..
Träffade en vän, fikade och snackade, och de blev lite kikande i butiker..
Höll masken med migränen och illamåendet.. saknade matlust heeelt!
Provade 2 linnen .. i strl XS.. stoora.. kändes inte alls bekvämt bara blää..
Kände att faaan va håller jag på med, kan inte bli mindre, inget klär mig och de finns inget kvar att ta av...
Min kompis sa att de syns på mig att jag väger för lite.. de gjorde mej ledsen .. men samtidigt gav de mej insikt..
Jag vill kämpa .. jag är rädd för denna sjukdom.. men jag vet inte hur jag ska vinna.. sjukdomen är så  stark .. starkare än mej... Har noll energi.. :(

Grät massor i går ...kröp upp i M.s famn och fick känna lite trygghet.. men jag var ändå tröstlös..
Allt kändes så hopplöst..

Sovit uselt i natt, pga alla tankar och pga migränen.. samt att jag var uppe ngr ggr och försökte kräktes.. :(

I dag har jag inte alls dom tankarna.. känner mej bara likgiltig och less.. att jag struntar i de..

Ska snart göra mej klar för stan och en fika dejt med min syster..
Ärligt talat inte minsta lust men de va ett tag sen vi sågs så de är dax känns de som ..

i går kom det en liten insikt droppande i mitt huvud.
Jag vet inte riktigt vad det var som gjorde de , att jag tog ett grepp om mitt vänstra lår med fingrarna, och jag nådde om..

En del av mig blir GLAD.. euforisk.. Happy!
En del av mig blir ledsen, rädd och förundrad..
Varför vill jag kunna greppa om mina lår med händerna?
Jag kan inte förklara .. så snälla fråga inte!
Kankse har jag fått lite sjukdomsinsikt..
Jag har en ätstörning, och den kan ta död på mig om jag fortsätter såhär..
Jag kan inte släppa tankarna på att öka i vikt skrämmer mej värre än nått annat..
Jag kan inte släppa kontrollen..
Men jag skulle gärna släppa att vara sjuk..
Döden skrämmer mej fortfarande inte, de som skrämmer mej är när läkaren säger ord som " inläggning och tvångsmatning" som ligger i framtiden om jag fortsätter så här..
Det skulle innebära död för mig, att tappa kontrollen.. och min självständighet!

Min läkare tyckte jag skulle testa o dricka Näringsdrycker..

Men tyvärr är de laktos (låglaktos) i dom .. som jag inte tål.. dessutom är de PÅ TOK för myckt socker i dom , som min kropp inte tål, jag kräks och toksvettas,hjärtklappning och i värsta fall svimmar jag av... :(

Måste hitta en annan variant, i värsta fall får jag väl dricka Naturdiet/Nutrilett shakes.. dom verkar funka lite bättre..

Ibland känner jag bara FUCK LIFE its not worth it..
Ibland.. jadu... kanske de är värt de..

Galet galet galet..!!

Fått i mig över 1900 kcal i dag :(
Har sån jävla ÅNGEST..
Ska ut o gå en promenad strax.. för annars vet jag inte vad jag tar mig till!!

Fet jävla ÅNGEST!

Gaah!

Till middag blev de grönsaker, pommes (låg fett) och en bit nötburgare.. 
Har slunkit ner glass, och en bulle och 2 småkakor och nötter bland annat..Skäms!

Men nånstans i mitt huvud verkar jag ha tankar på att KÄMPA Emot denna skit!
Men de är lång väg dit...
Just nu vill jag bara gå o kräkas..och tankarna på svält fr.om i morrn finns där...

Framme vid ett vägskäl?

Vad du ser i din spegel och vad jag ser i min spegel är så olika.

Hur skulle du nånsin kunna förstå vilket monster jag ser i spegeln vareviga dag?
Hur ska du nånsin förstå mina demoner som bor inom mig och som bosatt sig på mina axlar.

Jag klämmer och känner på kroppens fettdepåer, armar ben , mage, lår och kinder,
jag bekfräftar ständigt de fakta som jag diktat upp i mitt huvud.
Dikter fulla av lögner för den logiska sidan av mig och även för dig.
Men för mig har lögnerna blivit till bitter sanning.
En sanning som blivit min Gud. Mina budord.

Jag ÄR  Fet, ful,tjock, äcklig, värdelös ,otillräcklig ,oälskad och vidrig.

Jag bekräftar ständigt mitt fula yttre och värdelösa inre med ord och tankar, genom att klämma och känna. Men samtidigt får jag bekräftelse åt det andra hållet, en bekräftelse som gör mig så förvirrad och frustrerad att jag bara vill skrika.
Varför kommer de sig att strl 34 är för stort, att barnkläder passar, att sitta ner på golvet gör ont för att rövbenen sticker ut, att en vanlig stolsrygg gör ont mot ryggraden.
Samtidigt som detta är en bekräftelse på att nått är fel , så kan jag inte låta bli att le inombords, och tycka jag är duktig som kan hålla mig så disciplinerad.
Det är två världar som krockar i 800 km i timmen , och resultatet blir bara sörja.

Jag kan ibland stanna upp och undra VA FAN HÅLLER DU PÅ MED? När jag står med min älskade rostfria matvåg , en tallrik och med sked på grammet ser till att jag inte häller upp för mycket filmjölk , kommer de 2 gr för mycket på tallriken , skopar jag maniskt ner det i förpackningen igen , eller spolar av de i slasken, för in i min kropp ska de då fan inte.
Vad håller jag på med? Ska det vara såhär? Vad håller jag på med?

Men när bägaren tippar över och de går på overdrive där i huvudet kan jag å andra sidan kan jag svulla i mig en bulle , som dock är vägd , och sedan motioneras bort.
Kroppen skriker ständigt åt mig. Den är ständigt arg på mig.
Blodtrycksfall
Sockerfall
Svimmningsattacker
Hjärtklappning
Flimmer framför ögonen
Konstant orkeslöshet
bland annat….

Mitt liv passerar medans jag blir sjukare och sjukare, jag får inte kalla mig anorektiker, men jag har  helt klart ett anorektiskt beteende, med en touche av bulimi.
Jag hamnar i den så kallade berömda slasktratten UNS ( Utan närmare specifickation) , där dom flesta hamnar , innan vi sjukdomen helt har slagit sina klor i oss.

 

 

*tårar*

Suck säger jag bara!!!