Ärligt..
Framme vid ett vägskäl?
Vad du ser i din spegel och vad jag ser i min spegel är så olika.
Hur skulle du nånsin kunna förstå vilket monster jag ser i spegeln vareviga dag?
Hur ska du nånsin förstå mina demoner som bor inom mig och som bosatt sig på mina axlar.
Jag klämmer och känner på kroppens fettdepåer, armar ben , mage, lår och kinder,
jag bekfräftar ständigt de fakta som jag diktat upp i mitt huvud.
Dikter fulla av lögner för den logiska sidan av mig och även för dig.
Men för mig har lögnerna blivit till bitter sanning.
En sanning som blivit min Gud. Mina budord.
Jag ÄR Fet, ful,tjock, äcklig, värdelös ,otillräcklig ,oälskad och vidrig.
Jag bekräftar ständigt mitt fula yttre och värdelösa inre med ord och tankar, genom att klämma och känna. Men samtidigt får jag bekräftelse åt det andra hållet, en bekräftelse som gör mig så förvirrad och frustrerad att jag bara vill skrika.
Varför kommer de sig att strl 34 är för stort, att barnkläder passar, att sitta ner på golvet gör ont för att rövbenen sticker ut, att en vanlig stolsrygg gör ont mot ryggraden.
Samtidigt som detta är en bekräftelse på att nått är fel , så kan jag inte låta bli att le inombords, och tycka jag är duktig som kan hålla mig så disciplinerad.
Det är två världar som krockar i 800 km i timmen , och resultatet blir bara sörja.
Jag kan ibland stanna upp och undra VA FAN HÅLLER DU PÅ MED? När jag står med min älskade rostfria matvåg , en tallrik och med sked på grammet ser till att jag inte häller upp för mycket filmjölk , kommer de 2 gr för mycket på tallriken , skopar jag maniskt ner det i förpackningen igen , eller spolar av de i slasken, för in i min kropp ska de då fan inte.
Vad håller jag på med? Ska det vara såhär? Vad håller jag på med?
Men när bägaren tippar över och de går på overdrive där i huvudet kan jag å andra sidan kan jag svulla i mig en bulle , som dock är vägd , och sedan motioneras bort.
Kroppen skriker ständigt åt mig. Den är ständigt arg på mig.
Blodtrycksfall
Sockerfall
Svimmningsattacker
Hjärtklappning
Flimmer framför ögonen
Konstant orkeslöshet
bland annat….
Mitt liv passerar medans jag blir sjukare och sjukare, jag får inte kalla mig anorektiker, men jag har helt klart ett anorektiskt beteende, med en touche av bulimi.
Jag hamnar i den så kallade berömda slasktratten UNS ( Utan närmare specifickation) , där dom flesta hamnar , innan vi sjukdomen helt har slagit sina klor i oss.
