Snälla! Ingen förstår mig!

känner mej så uppgiven
kännt så nu hela kvällen, kommer inte undan känslan
kommer inte undan ångesten
känner mej så oerhört ensam i detta och denna " sjukdom"  i den riktiga världen..
alla tror de är så enkelt att bara bryta och bli " normal"
alla känslor inom mig som lever rövare..

Jag är inte sjuk
Jag är sjuk
Jag behöver hjälp
Jag behöver inte hjälp

Jag är inte tillräckligt sjuk för att få nån hjälp..så då är de bara att fortsätta då!
Mot nya mål..

Känns som mitt liv bara passerar och jag står kvar på perrongen...
Allt handlar om att väga mäta träna  och kontrollera

Lyssnade på denna låten idag och vissa rader stämmer så bra...

http://www.youtube.com/watch?v=-TarrSrx4v0


Men samtidigt så vill jag inte säga hej då till ANA.. jag älskar henne.. hon är min vän, kontrollen är på ett sätt underbar,att jag klarar de som många andra inte gör...
De styrker mej ..
Samtidigt som jag vet att de kommer förgöra mej tillslut ..om de får härja fritt..

Logik och drömmar och naivitet i en salig blandning..
JAG kommer ju inte bli sådär sjuk som de värsta.. som har BMI 14 och ligger med sond..och dillar om tippvikt och tvångsård..
Jag är trött som fan...men jag har fortfarande kontroll..

KONTROLL!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0